I samarbete med Scannakroppen.se

Jag har gjort Magnetröntgen av mitt vänsterknä. Se bilder längre ner hur en magnetkamera ser ut.

Bakgrund

Genom åren har jag haft en hel del skadeproblem. Redan när jag spelade fotboll hade jag knäont, och det har alltid funnits med när jag sprungit och gjort långa tävlingar. Jag har tänkt att ont får man, och ont ska man väl ha i knäna, eller?
Mina skador har varit sådana som jag har definierat som ”Det går ändå”. De har tagits på allvar några dagar, för att sedan mest ignoreras, och helt enkelt köra på ändå. Livet med löpning har varit för roligt för ”en paus”. I längden håller det ju inte riktigt… Men ärligt talat, så vet jag inte vad jag skulle ha gjort annorlunda. Jag är den jag är och vill inte missa äventyr, därför har prioriteringen på den egna kroppen helt enkelt fallit bort. Aldrig har jag gått till en och samma fysioterapeut mer än en gång till exempel. Hur dumt som helst. ”Jag kan, och klarar mig själv” är tatuerat i mig.

I somras sprang jag otroligt mycket. Många tävlingar, och många ”upptäcksturer”- som är det bästa jag vet. Men i september började jag få lite konstiga känningar i ena knät. Det låser sig, hoppar, knäpper och knäcker extrema smärtor kan komma från ingenstans, och en del andra symptomer.

På uppvärmningen till VM i skyrunning i Veia i Italien, kändes det inte alls bra. Men jag startade, och kom i mål. Men utför kunde jag inte trycka på alls, för när jag ville sträcka ut benet, eller använde någon som helst kraft högg det till i hela knäskålen. Väldigt obehaglig smärta. På upploppet när jag skulle dra en spurt högg det till rejält i vänster knä och jag trodde någon sena eller något hade gått av. Blev riktigt rädd. Hoppade mer eller mindre på ett ben in i mål. Men sen gick det bra att gå runt. Och efter ett lopp vilar man ju ändå. Så jag hoppades att det skulle ge med sig.

Dagarna efter hade jag ont mest hela tiden och knät var svullet. Det blev ingen mer löpning på resan och vi bilade hemåt mot Sverige. Hemma försökte jag med alternativ träning så gott det gick, och tejpade ihop knät och försökte springa myr när det funkade. Men knät var svullet konstant och gjorde ont när jag kom i vissa positioner.
Men en resa till Nepal för löpning och fast-hiking var bokad, dessutom skulle jag på ännu ett VM, den här gången i trail- och mountain running. Jag höll tummar och tår och hoppades att jag skulle hålla ihop. För en sådan resa ställer jag inte in. Jag funkar liksom inte så.

Jag ångrar inte resan, för Nepal och Thailand var en upplevelse för livet. Men efter den krävande turen i Nepal med ryggsäck på sig under löpning och vandring var mitt knä helt trasigt. Och jag kunde inte springa normalt alls. Smärtan var outhärdlig, och på tävlingen bröt jag efter 6 kilometer, för första gången kunde jag inte ta ett springsteg. Ni tänker säkert att jag är dum i huvudet, och det är nog helt sant. Men så här var det i alla fall, och jag gjorde de val jag gjorde.

Vidare

Det blev följt av 1 månad helt utan löpning. (har bara småjoggat och kortare turer utan fart sedan dess också..) Jag ville testa först om det bara var rejäl överansträngning det handlade om, innan jag kontaktade någon som kollade på det. Kanske låter dumt, men det är något som tar emot för mig att ta hjälp. Men det har jag ändrat åsikt om senaste månaden då jag verkligen vill ge detta ett försök. Jag gick på några undersökningar hos läkare och fysios. Och fick remiss för MR-tid, men som med alla andra, väntetid på TRE månader!

Jag väntade i en månad innan jag tappade tålamodet och hittade till Scannakroppen.se som utför MR röntgen (röntgen med magnetkamera) och andra behandlingar och undersökningar. Det är en privatklinik med legitimerade läkare och fysioterapeuter. MR gör det via Evidia som har korta väntetider. Jag fick snabbt hjälp och remiss och vägledning och en tid för röntgen redan inom en vecka!

Så om du går med en skada, och bryr dig om dig själv och är villig att betala en slant utöver den statliga vården så rekommenderar jag verkligen detta.
Hur går det till?

När du fått en tid hos din närmsta Evidia (De finns på flera ställen i landet), jag fick i Sundsvall, så fyller man i ett formulär i väntrummet. Sedan går man inte i ett magnetkamera-rum med ett stort fönster ut där den ansvariga sitter. I rummet står det en stor maskin och en brits. Man lägger sig på britsen med, i mitt fall, vänster ben i en behållare och sedan skjuts britsen in i den maskinen. Man får hörlurar med lugna favoriter i öronen, och får ligga där i ungefär 8 minuter när röntgen tar bilder. Det dånar och dunkar i maskinen. Sedan rullas maskin ut igen, och man är färdig. Bilderna skickas direkt till din läkare och så snart de har kollat på bilderna och gjort ett utlåtande får du det hemskickat, och även din fysioterapeut får detta. Så att du kan gå vidare med rehabilitering eller vad nu just du kan behöva.

För min del har det visats sig år av ”misshandel” och överbelastning i flera delar på knät. Det kan vara så att smärtan jag får inte sitter i knäleden, utan kommer utifrån den på grund av olika beläggningar och strukturer som bildats. Jag vill inte gå in på allt som har hittats, utan återkommer om en tid då jag gått hos en fysioterapeut där vi tillsammans utreder vad som gäller för min del så att jag kan komma tillbaka starkare och friskare i löpningen. Man lär som man lever, eller hur det nu var. Jag är säkert på att jag kommer kunna springa fort med vinden i håret igen och komma ihåg att vila, ta dagar helt utan någon form av träning och fortsätta leva så som jag gör. Lycka till med din skada, rehab eller vad du har problem med, vi fixar det här!!!