Samtal med en person utanför bubblan

Jag kom häromdagen in i ett helt annat sammanhang än löpning. Det blev ett långt samtal med en tjej som har en annan bakgrund än mig, och en annan livshistoria. Som alltid med andra människor. Men ibland delar man ju samma intressen. Jag förundras varje gång jag stöter på någon som inte har hört talas om det mitt liv kretsar som mest kring, och helt enkelt lever utanför den bubblan som jag har sugits in i. Väldigt intressant och roligt att höra någon annans sida och förklaringar om olika livssituationer.

Tjejen jag mötte har ett fast jobb som inte har med träning att göra, men tycker om att röra på sig på fritiden och träna för att må bra. Vad som förbryllade mig mest var hur den här tjejen föredrog till 100% att springa på löpband än utomhus. Hon hade visserligen haft problem med benhinnorna, och vågade därför inte ge sig ut för att hamna för långt hemifrån. Men hon hade heller inte testat på mjukare underlag så som terränglöpning, mer än tanken på alla rötter och stenar som kan vara i vägen för henne. Inget fel att känna så. Visst kan jag också uppleva att farten sänks när jag kommer in på en stökig stig, och flowet jag kan ha på en grusväg eller asfaltsväg inte är den samma. Men det är också två olika sorters löpning för mig. Den ena ger mig fart och styrka, medan den andra ger mig upplevelse och utlopp för kreativitet på ett annat sätt.

Det är helt orimligt för mig att springa på ett löpband när jag vet vad som finns där ute. Jag blir för uttråkad, eller kan också drabbas av panik och ökar bandets hastighet så att jag för fort är totalt stum. För mig är löpning så mycket mer än bara springandet för springandes skull.

Jag vill känna, andas, se mig omkring, möta någon eller något och ta mig någonstans annat än siffror på en mätare framför mig.

Mål kan jag absolut ha, men det ser jag att jag lika gärna kan nå utanför ett löpband, och också förhoppningsvis komma lite längre än det uppsatta målet. För att jag kan ha tagit mig längre än uttänkt, och bör ta mig tillbaka. Om det är kortare, ja då gör det mig inte så mycket då livet och alla träningar jämnar ut sig i längden. Så tror jag i alla fall.
Är du en upplevelselöpare eller löpbandslöpare?